FRAGMENT_FB-EVENT.jpg

FRAGMENT 21.3 – 12.4.2019

FRAGMENT är en utställning med verk som behandlar det mänskliga minnet. De båda konstnärerna Mia Damberg och Lars Rebers har länge på var sitt håll arbetat medminnen och det mänskliga minnet, både som utgångspunkter och tematik i sina respektive konstnärliga processer.

I FRAGMENT så sammanförs nu delar från bägges senaste produktioner i ett oväntat och spännande möte.

Varmt välkommen på vernissage torsdagen 21.03.2019 kl.18.00!

Utställningen är öppen kl.12–17 varje onsdag, torsdag och fredag under utställningstiden 21.3—12.4.2019

MIA DAMBERG:

Min utbildning är inom textil och beklädnad och jag har en stor passion för hantverket. Jag har under de senaste sju åren arbetat med kameran som mitt främsta uttrycksmedel, men det textila och arbetet med kläder finns fortfarande kvar. Jag tillverkar mina modellers kläder och accessoarer själv och tapetserar, målar, bygger kulisser och renoverar vid behov de möbler jag använder i mina fotografier.

Jag har under hela min aktiva konstnärskarriär arbetat passionerat med de möjligheter konsten erbjuder för att undersöka det mänskliga psyket. Jag använder mitt eget psyke som empiriskt material och agerar som mänsklig försökskanin. Jag är speciellt intresserad av att undersöka det undermedvetna och det som finns gömt där, särskilt de så kallade negativa känslorna är föremål för mitt arbete. Med negativa känslor avser jag känslor som undertrycks på grund av smärtsamma minnen, till exempel olika rädslor, skam, sorg och utanförskap.

Under många år har minnen och minnet varit en ledande röd tråd i mitt arbete. Jag intresserar mig speciellt för barndomsminnen och hur de påverkar oss i vårt vuxna liv. Jag arbetar med familjestrukturer, med hur beteendemönster överförs från generation till generation och hur t.ex. maktkonstellationer påverkas i en dysfunktionell familjestruktur. Jag ifrågasätter myten om den goda föräldern i relation till barnet. Jag har behandlat det komplexa i minnet och har via mina fotografier, videoverk och installationer, visat att minnet kan vara både opålitligt och underbart. Det kan kännas som ett skavande hack i hälen men också som något som vi, trots smärtan, nästan krampaktigt vill hålla kvar. Nu just arbetar jag med ett tema som jag kallar tystnadens atmosfär, ett tema som jag tror att de flesta av oss kan associera till.

http://www.miadamberg.com/

LARS REBERS: FÖRSTA PARKETT

Jag har nu i några år arbetat med att se bakåt. När jag fyllde 50 år väcktes nyfikenheten att återuppleva fysiska platser som en gång i tiden har varit mitt bo. Platsen i sig själv har ingen betydelse, händelser, känslor och minnen har. Men kopplingen är så stark att platsen och det visuella intrånget i ögonen behövs för att väcka hela repertoaren av minnesbilder. Vi är ändå alltid en produkt av allt vi har varit med om, så att utsätta sig för detta ger mig något jag trodde inte kunde finnas.

Utställningen är en tillbakablick och en visuell karta över vem man var och vem man blev. En form av mitt visuella DNA och förklaringar i form av korta berättelser.

LARS REBERS: ENSIMMÄISELTÄ RIVILTÄ

Jo muutaman vuoden ajan olen työskennellyt katsoen taaksepäin ajassa. Kun täytin 50 vuotta, uteliaisuus heräsi uudelleen kokemaan fyysisiä paikkoja, jotka ovat joskus olleet elinpaikkani. Paikalla itsellään ei ole merkitystä, tapahtumilla, tunteilla ja muistoilla on. Mutta yhteys on niin voimakas, että paikka ja visuaalinen tunkeutuminen silmiin ovat tarpeen herättämään koko muistojen paletti eloon. Olemme kuitenkin aina tuote kaikesta, johon olemme joskus osallistuneet, joten itseni altistaminen tällaiseen tuo kokemuksia joita en uskonut olevan. Näyttely on retrospektiivinen ja visuaalinen kartta siitä, kuka olen ollut ja minkälainen minusta tuli. Jonkinlainen visuaalinen DNA lyhyiden selitysten kera.

http://larsrebers.fi/